Beowulfskvädets topografi

500 f.Kr. - 1066
Otto
Inlägg: 29
Blev medlem: 1 juli 2019, 21:38

Re: Beowulfskvädets topografi

Inlägg av Otto » 24 februari 2020, 16:54

Hej alla!
Det är ju väldigt märkligt och förbryllande att se hur uppfattningarna så diametralt går isär mellan arkeologer och historiker när det kommer till många av de spörsmål som berör Beowulf. Jag tänker då främst på värdet av dikten som historisk källa och likaså bilden av hur de politiska förhållandena såg ut här i Norden under slutet av folkvandringstid - alltså densamma tidsperiod som dikten anses återge och beskriva - tidsfäst främst genom Hygelacs Frislandståg omkring år 530. Mycket av detta har ju också varit uppe till debatt här. Vad det gäller det senare så finns det exempelvis forskare som förvånande nog än idag - 2020 - således framhärdar det gamla paradigmet - numera "Sveaskolan" - att folkstammen "sweons" har sin hemvist i Mälardalen och dess kungasäte förlagt till Uppsala - inte bara under Beowulftid utan även långt fram i vikingatid. I min värld är dock denna hypotes något man lämnade och begravde en gång för alla för drygt trettio år sedan. Men den har tydligen övervintrat och fått nytt liv. Främst är det då arkeologer som lyfter detta - exempelvis Bo Gräslund som diskuterats här tidigare. Denne har i sin tur inspirerats av arkeologen Gud Rausing - som förutom det allmängiltiga i att förlägga sweons till Mälardalen - även initierat det mer udda att diktens geatas skulle vara gutar på Gotland. Nu senast ställer sig även arkeologen Jonathan Lindström i en artikel i "Populär Arkeologi" (6/2019) positiv till denna tolkning och utsträcker dessutom svearnas historia i Mälardalen ett flertal tusen år tillbaka i tiden. Till dessa ansluter sig också arkeologen Kristina Ekero Eriksson som ofta framför samma åsikt - både i TV och i bokform. Hon var ju förövrigt med i Bo Gräslunds inlaga om Beowulf i Vetenskapens Värld. Tidigare brukade arkeologen Mats G. Larson synas och höras i dessa sammanhang, tillika Wladyslaw Duczko. Listan kan göras lång. Nutida historiker protesterar dock mot detta - inte bara mot att använda Beowulf som historisk källa, utan även mot detta ensidiga fokus på östsverige, samt att svear och den svenska riksbildningen skall ha utgått därifrån. Senast Dick Harrison och Christian Lovén. När det kommer till den äldre hypotesen "Sveaskolan" responderar Dick Harrison i "Sveriges historia" (Nordsteds)II,s, 34, följande mot denna syn - "Så tror vi inte idag. Vad som framförallt stjälper hypotesen är den totala bristen på belägg". Han ställer därefter frågor som "Vad var egentligen svear och götar? Vilka grupper, och vilken typ av grupper, avsågs med sådana termer?" Problemet är således, enligt honom, att sådana grundläggande begrepp som svear och götar ej är vetenskapligt definierade. När det kommer till Beowulf så avfärdar han den med att - "den är en tidigmedeltida saga, en dikt, ett stycke skönlitteratur."(SvD 120219) Han sågar därmed helt Bo Gräslund tillika Gad Rausings tankar om en historisk verklighet bakom dikten, folkstammarna, samt skådeplatsen - Mälardalen och Gotland. Så vad man kan konstatera är att dessa discipliner - arkeologer/historiker - krockar totalt vad gäller uppfattningen i dessa frågor som nämnts ovan. Bland arkeologer är det således i dagsläget helt rumsrent att använda sig av Beowulf som en seriös källa i forskning. Senast jag såg detta var i arkeologen Annelie Nitenbergs avhandling från maj 2019 där den är flitigt åberopad. Bland historiker ses den dock alltså enbart som en saga och helt oanvändbar som historisk källa. Historiker anser därutöver också att den svenska riksbildningen utgått från götalandskapen och inte mälarlandskapen - Dick Harrison, Peter Saywer, Tomas Lindqvist m.fl. Hypotesen går under namnet Götaskolan och detta paradigmskifte bland historiker beträffande synen på svensk riksbildning inträffade i slutet av 1980-tal. Arkeologer verkar uppenbarligen inte hört talas om detta. Naturligtvis hårdrar jag och generaliserar här för att få fram min poäng, men likväl är mönstret allt för tydligt för kunna negligeras.

Personligen så är jag starkt kritisk till båda falangerna - arkeologerna - för att de alltså inte är uppdaterade kring frågan om svensk riksbildning utan fortsätter och framhålla denna föråldrade syn - Sveahypotesen, samt historikerna för deras ovilja och oförmåga att sätta sig in och förstå Beowulf. Som det är nu avfärdar de ofta dikten, likt Harrison ovan, som otillförlitlig då det enligt dem således bara är en saga, en dikt, ett stycke skönlitteratur. Här blottas inte bara okunskap i ämnet utan även en hög grad av arrogans inför den problematik vi står inför då Beowulf inte är någotdera av det uppräknade. I själva verket är nämligen Beowulf en sång. Som sådan framfördes den av en bard eller þulr till ackompanjemang av en harpa i en gästabudsal inför en hövding/kung och hans hird vilket alltså var det gängse dåtida sättet att minnas och levandegöra historia under folkvandringstid - någon annan tradition för dylika ting fanns inte. Med andra ord är just - "en sång" - helt enkelt vad man skulle kunna förvänta sig om nu något nordiskt inhemskt berättande material från folkvandringstid överhuvudtaget skulle överlevt intill våra dagar. Att Beowulf sålunda är beskaffad på detta sätt är således ett tecken på dess autenticitet och inte tvärtom. Hur historiker så till den milda grad kan missbedöma detta faktum är ju väldigt märkligt. Vad beträffar dess tillförlitlighet kan man väl säga att på de få punkter som vi nu överhuvudtaget har haft någon möjlighet att kontrollera Beowulfkvädets utsagor mot andra källor så har den visat sig överensstämma, såsom Hygelacs Frislandsfärd, slaget på Vänerisen, medlemmar i den danska och svenska kungätten, folkstammar i Norden såsom daner, götar och svear m.m. Det har således inte gått att påvisa några uppenbara felaktigheter i den eller att beslå den med lögn. Vad sedan kvädet unikt återger utöver vad andra källor omvittnar och sålunda därför inte går verifiera betyder ju inte att det inte kan stämma. Vi kan bara inte få det bekräftat. Att då lägga detta till last för dikten och således avfärda Beowulf på "vetenskapliga grunder" som en följd av detta måste ju betraktas som metodiskt felaktigt. Istället bör man rimligtvis som historiker rannsaka sig själv och reflektera över vad man eventuellt istället kan ha missat eller missförstått - att sålunda helt enkelt arbeta vidare för att nå ökad insikt - inte komma undan problemet genom att avfärda den. Att förstå hur en sångare/poet tänkte och beskrev sin samtid under folkvandringstid i början på 500-talet är en stor utmaning och vi måste visa ödmjukhet inför det faktum att vi vet väldigt lite av hur de såg på sin omvärld, tillika beskrev den. Det är således inte dikten/sången vi skall slå ner på utan vår egen otillräcklighet i att förstå den.

Enligt mitt förmenande får det därför vara ett slut med arkeologer som i TV står på Uppsala högar och deklamerar att här var kärnan i svearnas rike. Det är ju inte seriöst. Man undrar ju lite var alla inom detta skrå som är något lite kritiskt lagda håller hus. De borde rimligtvis protestera högljutt inför sådana uttalande då det drar skam och vanära över dem som professionella utövare av vetenskap. Det enda stöd som kan åberopas för detta synsätt är Snorres sena utsaga från 1200-talet, samt själva ortnamnet Uppsala i sig. Och det håller ju inte. Vad gäller ortnamnet så återfinnes det, förutom det då ofta utpekade Uppsala i Uppland, ytterligare ca 120 Uppsala som ortnamn runt om i Sverige, samt ett 60-tal i Norge - ca 20 på Island, 3 i England osv. Vad namnet stod för vet vi inte och att det i äldre källor omnämnda Uppsala skulle vara just det numera kända i Uppland vet vi inte heller. Ymnigheten av ortnamnet pekar på att det inte var unikt på något sätt och framförallt så kan alltså inte Uppsala i Uppland pekas ut som det enda och allenarådande valet när man skall försöka identifiera de äldre utsagornas Uppsala. Om nu denna uppgift har relevans överhuvudtaget - vi vet inte. Det omnämnes ju exempelvis inte i Beowulf som är den äldsta källan. Vad beträffar Snorre och hans beskrivning av Sverige från omkring 1230-1240-talet så var det tveklöst så som saker och ting befanns just då - inget konstigt med det - men som med största sannolikhet inte alls är relevant för att beskriva situationen under folkvandrings och vikingatid.

Tillika måste historiker ånyo ta Beowulf på allvar då språkforskarna på senare tid återigen och nu med betydligt större tyngd - sannolikt en gång för alla - daterat den första nedtecknandet i England till omkring år 685-725. Bo Gräslund har därutöver övertygande även visat på en datering utifrån arkeologiska kriterier genom att peka på att kvädet unikt överensstämmer med hur situationen såg ut i Norden under första halvan 500-talet, vilket i sin tur är detsamma som den historiska dateringen som vi får genom uppgifterna kring Hygelacs Frislandsfärd omkring år 530. Vad gäller det senare så har ingen på allvar kunnat ifrågasätta den uppgiften - den håller således. Historiskt och arkeologiskt går det därmed att visa på en trovärdig datering av kvädet till slutet av folkvandringstid tillika att den rumsligt utspelar sig i Norden, samt att det första skriftliga nedtecknandet av Beowulf därefter skett omkring år 700 i England. Tidsdifferensen är således som mest kanske 150 år - från tillblivelse till nedtecknande - men förmodligen mindre. Under denna mellanperiod fortlevde den sannolikt som muntligt traderad sång helt traditionsenligt. Beowulf är således därmed inte längre något som man kan avfärda som en sen saga - den måste på goda grunder betraktas som en unik tidig källa för nordisk historia under folkvandringstid. Historikerna bör således skärpa till sig därvid och se på den som en sådan också. Min poäng är här således att om forskningen till slut på allvar skall lyckas med att nå längre än man tidigare gjort och förhoppningsvis kanske i framtiden i någon mån kunna förstå den historiska bakgrunden som återspeglas i Beowulf så måste arkeologer och historiker börja samarbeta istället för som nu motarbeta varandra. De behöver dessutom som grädde på moset även "kill a darling" eller två på sina respektive områden - "Sveahypotesen" vad gäller arkeologerna, samt vad anbelangar historikerna - uppvärdera Beowulf till en viktig historisk källa istället för att som nu betrakta den som en saga. Det är alltså mycket som behöver omprövas och uppdateras i respektive discipliner, men som sagt framförallt måste de börja jobba tillsammans. Det kan inte vara så vattentäta skott dem emellan såsom det är nu. Det är ju helt orimligt, åtminstone i mina ögon, att arkeologer och historiker - år 2020 - står så långt ifrån varandra i denna fråga som de gör idag. Jag hoppas verkligen inte att jag är ensam om se saken på detta vis.

Otto Lövgren

Starkodder
Inlägg: 1719
Blev medlem: 30 april 2015, 19:31
Ort: Lund

Re: Beowulfskvädets topografi

Inlägg av Starkodder » 24 februari 2020, 18:33

Tyvärr, konsensus kommer aldrig att råda i detta. Hur mycket man än vill.

kylarvende
Inlägg: 825
Blev medlem: 6 maj 2015, 11:48

Re: Beowulfskvädets topografi

Inlägg av kylarvende » 24 februari 2020, 18:37

Otto&Starkodder!
Otto, håller med dig om vad du skriver. Starkodder, man vet aldrig, bara att hoppas på det bästa.

Starkodder
Inlägg: 1719
Blev medlem: 30 april 2015, 19:31
Ort: Lund

Re: Beowulfskvädets topografi

Inlägg av Starkodder » 24 februari 2020, 18:37

kylarvende skrev:
24 februari 2020, 18:37
Otto&Starkodder!
Otto, håller med dig om vad du skriver. Starkodder, man vet aldrig, bara att hoppas på det bästa.
Måste man vara överens? Dom som menar att Gamla Uppsala var huvudorten i svearnas rike, säger väl så eftersom de tolkar källorna på det viset. Big deal.

kylarvende
Inlägg: 825
Blev medlem: 6 maj 2015, 11:48

Re: Beowulfskvädets topografi

Inlägg av kylarvende » 24 februari 2020, 19:19

Starkodder!
Nej, naturligtvis inte. Och här har du en poäng.

Castor
Inlägg: 1028
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Beowulfskvädets topografi

Inlägg av Castor » 25 februari 2020, 08:38

Otto skrev:
24 februari 2020, 16:54
Det är ju väldigt märkligt och förbryllande att se hur uppfattningarna så diametralt går isär mellan arkeologer och historiker när det kommer till många av de spörsmål som berör Beowulf. Jag tänker då främst på värdet av dikten som historisk källa och likaså bilden av hur de politiska förhållandena såg ut här i Norden under slutet av folkvandringstid - alltså densamma tidsperiod som dikten anses återge och beskriva - tidsfäst främst genom Hygelacs Frislandståg omkring år 530. Mycket av detta har ju också varit uppe till debatt här. Vad det gäller det senare så finns det exempelvis forskare som förvånande nog än idag - 2020 - således framhärdar det gamla paradigmet - numera "Sveaskolan" - att folkstammen "sweons" har sin hemvist i Mälardalen och dess kungasäte förlagt till Uppsala […]
Ett mycket bra inlägg, Otto.

Castor
Inlägg: 1028
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Beowulfskvädets topografi

Inlägg av Castor » 25 februari 2020, 10:47

Starkodder skrev:
24 februari 2020, 18:37
kylarvende skrev:
24 februari 2020, 18:37
Otto&Starkodder!
Otto, håller med dig om vad du skriver. Starkodder, man vet aldrig, bara att hoppas på det bästa.
Måste man vara överens? Dom som menar att Gamla Uppsala var huvudorten i svearnas rike, säger väl så eftersom de tolkar källorna på det viset. Big deal.
Dock förekommer ju "Uppsala" inte alls i Beowulfkvädet, och i Ynglingatal ges nästan inga anvisningar om var någonstans "Uppsala" låg... "Närmare Värmland och Norge", "i den västnordiska sfären" - tycker jag nog är den rimligaste tolkningen, om man är villig att släppa lite på fixeringen vid GU.
Senast redigerad av 1 Castor, redigerad totalt 25 gånger.

Användarvisningsbild
Yngwe
Inlägg: 4400
Blev medlem: 15 april 2015, 23:01
Ort: Gränna

Re: Beowulfskvädets topografi

Inlägg av Yngwe » 25 februari 2020, 10:47

Starkodder skrev:
24 februari 2020, 18:37
kylarvende skrev:
24 februari 2020, 18:37
Otto&Starkodder!
Otto, håller med dig om vad du skriver. Starkodder, man vet aldrig, bara att hoppas på det bästa.
Måste man vara överens? Dom som menar att Gamla Uppsala var huvudorten i svearnas rike, säger väl så eftersom de tolkar källorna på det viset. Big deal.
Givetvis är det en big deal om man i de så kallade tolkningarna kan se stora brister. För så länge som man behandlar historia och arkeologi som vetenskapliga ämnen, så finns det vissa regler som behöver följas. Och man måste faktiskt vara överens om vissa grundläggande saker. Om man ska ha ett vetenskapligt synsätt kan man faktiskt inte tycka precis som man vill.

Användarvisningsbild
Yngwe
Inlägg: 4400
Blev medlem: 15 april 2015, 23:01
Ort: Gränna

Re: Beowulfskvädets topografi

Inlägg av Yngwe » 25 februari 2020, 10:59

Otto, ett mycket läsvärt inlägg som jag instämmer helt i.

Kungsune
Inlägg: 1911
Blev medlem: 4 maj 2015, 08:37

Re: Beowulfskvädets topografi

Inlägg av Kungsune » 25 februari 2020, 12:30

Ja, kan också bara instämma med Otto. Viss populärarkeologi utnyttjar allmänhetens dåliga insikt för att sprida gamla dåligt underbyggda idéer.

Skriv svar