Kungariken i äldre tid.

[karlfredrik]

Hur räknas kungarikets storlek under vikingatiden? På medeltida sätt att den lokale härskaren, "småkungen" svor tro och lydnad under rikskungen. Eller räknas små stödjepunkter vid kusten som att hela landskapet tillhörde riket? Eller var det områden som var skattskyldiga till kronan som räknas?

[Bäckahästen]

Verkligen en intressant fråga som jag gärna skulle vilja få mer klarhet i.

[Yngwe]

Jag tror det faller på själva definitionen att det skulle handla om någon som svär tro och lydnad till kungen.

De få källor vi har antyder en högst begränsad kungamakt, och det handlar då förmodligen inte alls om lokala härskare i egentlig mening.


Jag tror inte man kommer kunna komma speciellt långt med försök att visa hur det egentligen låg till, men bara att få bort den gamla bilden av härskare med krona på huvudet vore nog ett stort steg. Fast motviljan mot det är stor, kung ses som en självklarhet, fast ingen frågar någonsin vem som var kung på Gotland...

[karlfredrik]

Jag tänker mig en möjlighet att både svear och danskar periodvis kontrollerade vissa kustområden, i det första fallet i Småland och Blekinge, i det andra eventuellt Östra Skåne, Halland och möjligen västra Blekinge. I så fall var de inre delarna av Småland, Blekinge och östra Skåne i praktiken självstyrande fram till 1100-talet.

[tyder-no]

Jag kan ge ett exempel på något som ser ut som underordnande och möjligen strid mellan vasaller.

När Ottar beskriver, hur han ca 870 har "Danmark" på babord under seglingen från Skiringssal till Hedeby, så finns det inga mig bekända tecken på direkt dansk kontroll i "Alvheim-riket". Som i sin största utsträckning kan ha nått från ca Lilleström och till Göta älv. Sudrheim, Sörum, har troligt tillhört Romerike. Dom var danska vasaller med eget administrativt system.

När Halvdan Svarte och sonen Harald Hårfagre, till en början inte endast danska vasaller, utan gren av Gotfred-släkten + ingifte (Ragnhild/Harald) började expandera, så kom den argaste "individuella" motstånden från Alvheim-dynastin. Det är väl lite som tyder på något direkt danskt involverande - det här föregick ca 850-900. Så man får kanske tro, att så länge dom betalde skatterna, fick dom göra som dom ville. Så försvann ju Gotfred-släkten i Danmark, og ca 900 hade Harald Hårfagre till synes inga danska förpliktelser.

Harald Gormsson blev så ca 961, norsk överkung genom att utrusta Eiriks-sönernas angrep mot onkeln Håkon den Gode. Dom förlorade samtliga slag, men på Fitjar fick Håkon banesår, och Harald Gråfell blev norsk vasallkung.
Harald Gormssons svek mot Harald Gråfell ca 970 kann, som Snorre skriver, ha varit motiverat utav "administrativ strukturrationalisering" - man sparade in ett administrativt nivå genom att döda Harald Gråfell.

[Opager]

Karlfredrik. Det här är slutsatser som det inte finns något övertygande underlag för:

Jag tänker mig en möjlighet att både svear och danskar periodvis kontrollerade vissa kustområden, i det första fallet i Småland och Blekinge, i det andra eventuellt Östra Skåne, Halland och möjligen västra Blekinge. I så fall var de inre delarna av Småland, Blekinge och östra Skåne i praktiken självstyrande fram till 1100-talet.

Börjar vi bygga nationer/folk utifrån vad som är nedknackat på några få runstenar och i sagor, som skrevs 400-500 år efter händelserna, är det inte mycket värt, tycker jag.

Opager

[karlfredrik]

Det är en hypotes, inte en slutsats. Det är ytterst svårt att dra några långtgående slutsatser av ett så magert material. Min morbror historieläraren brukade säga att svenska skriftliga källor före Birger Jarl var bara "myter och legender"
Det är svårt att få en klar bild av de vikingatida och tidigmedeltida kungarikerna. Rikernas gränser markeras ofta endas av vaga och osäkra källor.

[Valdemar]

Ett kungarike under medeltiden och framåt kännetecknas av:

- ett system för att välja kung för ett gemensamt område
- kungen har våldsmonopol
- det finns en lag för hela området
- området är uppdelat i juridiska och administrativa enheter med samma principer

Allt detta finns inte på plats i Sverige förräns på 1300-talet. När äldre Västgötalagen skrivs på 1200-taltes början saknas i princip allt detta. Det verkar väljas en gemensam kung men detta val läggs in i en ”rättslösa” balk.

Vid slutet av 1200 talet indikerar lagarna att man kommit mer åt ett rike även om varje landsdel har olika lagar, indelning mm. Nu kommer lagar för hur kungen skall väljas.

Så frågan är vad för slags kung exempelvis Erik segersäll var? Han framstår som en krigsledare som kan organisera stora grupper krigare och därigenom beskatta andra på ett sätt som mest liknar beskyddarverksamhet.

[Ättelägg]

Det sistnämnda är nog mkt korrekt men kanske med tillägg kring släkt och förbindelser inkl. historia.

[Yngwe]

Ett kungarike under medeltiden och framåt kännetecknas av:

- ett system för att välja kung för ett gemensamt område
- kungen har våldsmonopol
- det finns en lag för hela området
- området är uppdelat i juridiska och administrativa enheter med samma principer

Allt detta finns inte på plats i Sverige förräns på 1300-talet. När äldre Västgötalagen skrivs på 1200-taltes början saknas i princip allt detta. Det verkar väljas en gemensam kung men detta val läggs in i en ”rättslösa” balk.

Vid slutet av 1200 talet indikerar lagarna att man kommit mer åt ett rike även om varje landsdel har olika lagar, indelning mm. Nu kommer lagar för hur kungen skall väljas.

Så frågan är vad för slags kung exempelvis Erik segersäll var? Han framstår som en krigsledare som kan organisera stora grupper krigare och därigenom beskatta andra på ett sätt som mest liknar beskyddarverksamhet.

Frågan då är om det egentligen ens är relevant att beskriva folk och regioner i termen "kungarike", eftersom vår bild av ett kungarike är så tydligt präglad av senare tiders statsmonarkier. Ingenting i ÄVG antyder att VG styrs av en kung, tvärtom är kungen helt utbytbar , Gutalagen beskriver också väl hur saker ska behandlas om det inte finns någon kung