Vilka var egentligen "svearna" under vikingatiden?

[Anders i Uppsala]

Tacitus skriver år 98 om "svioner", vilket bör syfta på svear. Jordanes skriver sedan på 500-talet om "suehans".

[Ättelägg]

Tacitus år 98 och fyra hundra år senare Jordanes, lång tid med rudimentärt innehåll, dock namnet och visst innehåll. Bemärk att Jordanes benämner flertal stammar på den skandinaviska halvön vilket rimmar illa med svear som ett samlingsnamn på alla.

[anganatyr]

Här är ytterligare lite från sidan 35:

Svearna på 500-talet behöver inte ha haft mycket gemensamt med svearna på 800-talet. Ordet svear behöver inte ens ha haft en territoriell konnotation. Termen kan stundom, gissningsvis, ha syftat på en speciell samhälls- och yrkesgrupp (tex krigare eller köpmän) vid Östersjöns kuster. Vid ett annat tillfälle kan termen ha fungerat som utländska resenärers geografiska samlingsnamn på mängder av människor som själva inte hade en aning om att de var svear. Och så vidare. Varje omnämnande av termer som svear, Svíaríki, Svíþjóð och Sueonia måste analyseras för sig

[Ättelägg]

Saxo har mycket intressant att förmedla i detta ämne även om sagan är skriven i slutet av 1100 talet. I hans verk är sverige och götaland olika delar, separerade i strid osv. Även dess geografiska placering tämligen tydligt med götaland i väst och sverige i öst. Ett exempel på stridigeheter

At the same time came to pass a savage war between Alrik, king of the Swedes, and Gestiblind, king of the Goths. The latter, being the weaker, approached Frode as a suppliant, willing, if he might get his aid, to surrender his kingdom and himself. He soon received the aid of Skalk, the Skanian, and Erik, and came back with reinforcements. He had determined to let loose his attack on Alrik, but Erik thought that he should first assail his son Gunthion, governor of the men of Wermland and Solongs, declaring that the storm-weary mariner ought to make for the nearest shore, and moreover that the rootless trunk seldom burgeoned. So he made an attack, wherein perished Gunthion, whose tomb records his name. Alrik, when he heard of the destruction of his son, hastened to avenge him, and when he had observed his enemies, he summoned Erik, and, in a secret interview, recounted the leagues of their fathers, imploring him to refuse to fight for Gestiblind. This Erik steadfastly declined, and Alrik then asked leave to fight Gestiblind, thinking that a duel was better than a general engagement. But Erik said that Gestiblind was unfit for arms by reason of old age, pleading his bad health, and above all his years; but offered himself to fight in his place, explaining that it would be shameful to decline a duel on behalf of the man for whom he had come to make a war. Then they fought without delay: Alrik was killed, and Erik was most severely wounded; it was hard to find remedies, and he did not for long time recover health. Now a false report had come to Frode that Erik had fallen, and was tormenting the king's mind with sore grief; but Erik dispelled this sadness with his welcome return; indeed, he reported to Frode that by his efforts Sweden, Wermland, Helsingland, and the islands of the Sun (Soleyar) had been added to his realm. Frode straightway made him king of the nations he had subdued, and also granted to him Helsingland with the two Laplands, Finland and Esthonia, under a yearly tribute. None of the Swedish kings before him was called by the name of Erik, but the title passed from him to the rest.

.

[Bäckahästen]

Var i Saxo står detta stycke?

[Anders i Uppsala]

Om man läser om "Germanic peoples" på engelska Wikipedia kan man bland annat läsa följande:

The term Germani, therefore, probably applied to a small group of tribes in northeastern Gaul who may or may not have spoken a Germanic language, and whose links to Germania are unclear. It appears that the Germanic tribes did not have a word to describe themselves, although the word Suebi, used by Caesar to broadly classify Germanic speakers, was likely Germanic in origin.

[Ättelägg]

Med Saxo så är bilden av hans tids sverige bestående av två enheter, svear och göter där de senare ömso hade konung och ömso ståthållare under sveakonungen. Med Snorre, något senare, så beskrivs svitjod mkt tydligt som bestående av kärnländerna runt mälaren. Så runt 1100 talets slut var bilden tydlig av sverige, götar och svear och där ung nuv Svekland verkar mina om svitjod (vilka fö är synonymer i det stora). Dessutom ser vi genom sagorna och Saxo att mytologiskt så har detta tillstånd med svear och götar ansetts då var mkt gammalt med många strider mellan dessa två stammar ibland, liksom fö är bilden förmedlat genom Beowulf.

[Yngwe]

Med Saxo så är bilden av hans tids sverige bestående av två enheter, svear och göter där de senare ömso hade konung och ömso ståthållare under sveakonungen. Med Snorre, något senare, så beskrivs svitjod mkt tydligt som bestående av kärnländerna runt mälaren. Så runt 1100 talets slut var bilden tydlig av sverige, götar och svear och där ung nuv Svekland verkar mina om svitjod (vilka fö är synonymer i det stora). Dessutom ser vi genom sagorna och Saxo att mytologiskt så har detta tillstånd med svear och götar ansetts då var mkt gammalt med många strider mellan dessa två stammar ibland, liksom fö är bilden förmedlat genom Beowulf.

Nja... Den götiske kung du påtalar att Saxo omnämner är ju beskriven som gaut och samme person sägs i a dra källor vara från reidgotaland, vilket kan betyda lite vad som... Till exempel Jylland eller Gotland... Så din tolkning av Saxo är bara ytterligare ett exempel på samma dilemma...

[Anders i Uppsala]

Dick Harrison skriver om att man under folkvandringstid/senantik/tidig medeltid ofta upptog segrarnas etnicitet, samtidigt som man behöll sin gamla. Det gällde i första hand de olika folken på kontinenten, men man kan inte utesluta att det fungerat på liknande sätt här. Götarna kan alltså ha sett sig som svear och götar, medan svearna i Mälardalen bara såg sig som svear.

[Ättelägg]

Saxos beskrivning över nordens geografi placerar gothland på västkusten och svearna på östkusten, som vanligt en grov geografisk beskrivning men tämligen likt dagens karta med avsaknad av östergötland och småland. Närmast danerna låg götarnas land. Valdemars resrutt placerar sveaholmarna runt stockholms skärgård, de två stenar med inhemsk benämning av svitjod står i svealand. De av källorna benämnda orterna i svearnas rike ligger i svealand, Sigtuna, Uppsala, Birka. Snorre beskriver tydligt svitjods geografi. När bilden klarnar mer under medeltiden består fortfarande landet av götar och svear. Vi har olika landskapslagar som inte harmoniserar länge innan vi får en enhetlig juridik för Sverige. Allt pekar på ett rike som är svagt sammanhållet där troligen makthunger, omvärldsomständigheter och kyrkan spelat en stor roll i att formera riket Sverige. Här håller jag delvis med Anders att vi skapade en riksidentitet med tid men när vi fortfarande kallade oss främst västgötar, svear, tjuster, rospiggar med egen rättskipning fanns det inget riktigt behov av identitetens Svensk. Svenske man är västgötalagens benämning för att skilja den regioncentriska synen på omvärlden - Västgöte - Svenske man och utlänning. Här ser vi ett begynnande behov av att forma ett gemensamt namn för innbyggarna i Svear och Göters rike.

Hade vi bara ett namn per person under forna tider? Eller kan fler än en person burit samma namn?? Har gotland varit ett kungadöme?? Varför skulle Saxo blanda ihop jutar och goter när han själv var dansk och använde namnet jutar?? och om så varför placera det inom svearnas domän på skandinaviska halvön. Han beskriver i det stora en relativt god bild av norden men tydligen har han helt missuppfattat det egna landets geografi! eller...