Vilka var egentligen "svearna" under vikingatiden?

[Yngwe]

Visst
Götarna är en delmängd av Suionerna vid slutet av 1000-talet.

Hade kanske varit det nån generation. Deras ledande ätter styrde dessutom i Suionernas land verkar det som.

Har inget att göra med situationen hundratals år innan.

Å, då har vi fått ett instämmande. Begränsat till 1000-talet men ändå. I det ljuset kan vi ju då överväga såväl Ottar som Wulfstan, och därmed ifrågasätta det helt ostyrkta antagandet att det bara skulle ha varit så i någon generation. Vi har ju tyvärr inga källor som täcker tiden någon generation före Adam annat än senare försök till historiebeskrivning.

[Castor]

Jag anser att regentlängden som är bifogad Hervararsagan borde tillmätas ett större värde än vad som vanligtvis görs. Jag tänker närmast på den ätt som brukade kallas den "Ivarska och Lodbrokska".

Finns det något korn av sanning så kan det ju vara detta att Ivar Vidfamne enade en stor del av Skandinavien med utgångspunkt från Skåne någon gång under 600-talets andra halva. Ivars framgångar kan mycket väl ha varit grunden till att danerna blev det dominerande folket i Skandinavien. Ivar Vidfamne kan så att säga ha varit en föregångare till Harald Blåtand och Knut den store. Märkligt nog förbigår Saxo Grammaticus Ivar med tystnad. Den enda samtida källan Ravennakosmografin uppehåller sig mycket riktigt vid danerna (även kallade nordmän), vilka är det enda nordiska folk som nämns utöver skridfinnarna.

Enligt sagan delades Ivars stora rike mellan hans ättlingar, vilket kan ha resulterat i ett Sveavälde och ett Danavälde, som utvecklades till senare tiders Sverige och Danmark.

[Ättelägg]

Sitter själv i polen och läser om polsk riksbildning. Det intressanta utöver olika teorier kring Piast-dynastins ursprung vilket delar polen i olika skolor är själva tillblivelsen. Miezko I och hans söner verkar ha skapat polen från ett stamsamhällen delat polen genom tämligen stark våldsmonopol. De tycks ha genom våld erövrat, förstört tidigare strukturer och flyttat om folk från region till annan region. Dessutom ersatt elitens religiösa tillhörighet med en ny, av kungen kontrollerad religon. Detta skedde troligen i det lilla innan Miezko, av han fader och var en process som varade från 900 - 1100 talet. Utmärkande är förstörelse av tidigare maktcentra, ibland även fortsatt under piasterna men många gånger helt nya. I centrum stod den befästa centralorten som oftast byggdes på helt nytt ställe, ibland på ett gammalt. Tydligt är bilden av en koncentrerad, planlagd maktutövning där den tidigare identiteten av lokal karaktär skulle förstöras med en ny som vilade på kristendom och centralmakten. Liknande processer kan vi nog se med danmark, norge och kievryssland. Kan vi skönja detsamma med Erik Segersäll och hans verk inkl. Sigtuna?

[Valdemar]

Visst känns det som möjligt att Segersäll och son försökte bygga en kristen stat, kanske med förebilder från Danmark och Norge. Detta verkar inte ha funkat lika bra här. Det tog ett par hundra år av intriger och kamper mellan ätter från olika delar av Sverige för riket att hitta sina former. Antagligen är det faktum att vi haft fler jämnstarka regionen/riken som haft resurser och intresse av att ta makten en förklaring till att processen tog mer tid här.

[Yngwe]

Visst känns det som möjligt att Segersäll och son försökte bygga en kristen stat, kanske med förebilder från Danmark och Norge. Detta verkar inte ha funkat lika bra här. Det tog ett par hundra år av intriger och kamper mellan ätter från olika delar av Sverige för riket att hitta sina former. Antagligen är det faktum att vi haft fler jämnstarka regionen/riken som haft resurser och intresse av att ta makten en förklaring till att processen tog mer tid här.

Men såväl Danmark som Norge drabbas under tidig medeltid av en mängd interna strider och maktkamper, så inte ä det så stor skillnad mot Sverige!

[Valdemar]

I Sverige får skötkonung igång myntning vilket måste ses som en central del av riksbildningen. Den minskar och upphör under hans son. Den tas inte upp igen förrän på mitten av 1100-talet i Lödöse. Om nu Skötkonung styrde ett kristet Sigtuna och Skara så ser processen ut att blivit vingligare med tiden. Myntningen upphör och nybildandet av kristna städer är tveksam.

[Ättelägg]

Utifrån mycket är det stora likheter inom den nordiska sfären men även då Polen. Dock håller jag med Valdemar i att Sverige tappade kraft tidigt. Erik-Olof-Anund-Emund, 970-1060, verkar ha försökt skapa ett rike i paritet med omvärldens men hade antagligen inte resurser nog för att skapa stabiliteten. Det blir kaos och motreaktion tidigt här medans norge-danmark-polen har styrka nog innan motreaktion. Ex i Polen bröt ett hedninskt uppror ut runt år 1030 men slogs ner ett tag senare. Likheterna är stora så processen torde vara tämligen lika här vilket gör Olof till Miezkos like vilket inte är märkligt med den sannolika släktskapen. Skillnaden må stå i person men mer troligt i resurser. Miezko skapade riket med stor maktuövning och politisk ingenjörkonst där fokus låg på slå sönder strukturer, ge nya och en stark arme där kärnan verkar ha varit krigare av nordisk härkomst. Mycket verkar vara inspiiration från Bysans vilket är intressant. En ide-import? eller rent av expertis-import?? Vadan formeringen under skötkonung? Kontakterna med Svitjod hin mikla, Kiev, var täta och dessutom genom släktskap så troligen försökte Olof göra något liknande här vilket dock utifrån de glesa källorna blev svårt. Det var väl sannolit utifrån tidens skäl som genererade dessa processer men denna vändning innåt verkar ha förändrat maktbalansen på östersjön med följande angrepp av baltiska vikingar, dansk maktutövning, Novogords expansion och i förlängning hansans tillväxt. Stockholm, Nyköping, Kalmar, och framförallt Visby bekom hansastäder. Krigsföringen förändrades till mer tungtrytteri vilket är kostsamt.

[Castor]

Jag tror att det är en faktoid att Sigtuna skulle ha grundats av Erik Segersäll. Man har väl trott så bara för att det ser ut att stämma tidsmässigt? Sigtunas tidigaste arkeologi indikerar ju ett starkt danskt inflytande, så det kan mycket väl ha varit Harald Blåtand som är stadens egentliga grundare.

Den svenska riksbildningen, tror jag, växte fram parallellt och synkront med den danska tack vare ett gemensamt arv, kanske från Ivar Vidfamne. I de av Snorres sagor som skildrar seklen kring skiftet mellan vikinga- och medeltid beskrivs ingående konflikter mellan norska och danska kungar. Något mäktigt Svearike under denna tid är i stort sett osynligt.

[Ättelägg]

Vikingatid och tidig medeltid alltså 1050-1100? Olof gjorde en del avtryck i den nordiska sfären så helt obefintligt verkar inte svearike ha varit på den tiden. Men håller med dig i det stora men dock har jag svårt att se hur en främmande makt på den tiden skulle kunna upprätta och bibehålla en obefäst, planerad stad så långt bort. En stad kräver en hel del av resurser för att fungera, inkl. ved . Den tid vi pratar om var en tid där ett erövrande krävde ofantliga resurser även i termer av grannområden. Gränstrakter for oftast illa men sällan blev de ockuperade och införlivade. Makten verkar mer handla om att passa in i strukturen och plundring av grannar. Ivar vidfamnes grundgestalt innebär erkännande av hans makt och betalning av tribut. Exempelvis uppbar svearna skatt av baltiska områden vilket man nog mer får förmoda handlade av utpressning och inte kontroll. Liksom idag är krigsföring i syfte av att ta över och inkorporera en annan "nation" i det närmaste omöjligt så vida inte makteliten i berörda "nationen" finner det OK och även gärna folket (mer idag än förr).

[Valdemar]

Om man är lite snäll mot källorna så är förloppet rätt tydligt från 1000 och framåt.

Med utgångspunkt kring vad vi vet om befolkningsstorlek i tidig medeltid så:

- Är Mälardalen och Västergötland ungefär lika starka.
- Danmark är lika stort som båda ovan ihop.

Ätter från Västergötland och Mälardalen gifter ihop sig och två kristna städer bildas. Myntning påbörjas och kanske anläggs fler städer (Lödöse?)

Vid mitten av 1000-talet drivs riksbildningen från Västergötland vilket styrks av Adam.

Östgötska ätter blandar sig i allt mer.

Danerna ser en uppkommande konkurrens och blandar sig i så mycket de kan.

En förskjutning av makt sker mot Mälardalen under 1200talet.

Norge kom att bli en del av den danska maktsfären. Undrar varför inte även Västergötland blev det? Min gissning är aktiva strategiska val hos ätter i Västergötland . Av sådana personer som sagans Sigrid Storråda.