Personmedaljer från folkvandrings-/vendeltid

[Valdemar]

Den engelskspråkiga litteraturen är mer omfattande och lutar åt ena hållet, men frågan är naturligtvis inte löst. Så Geaterna bodde i Skandinavien och var i konflikt/kontakt med Svearna. De kunde segla till Danerna på en tid som anges. Förutom Gautar, Gutar eller Jutar kan de teoretiskt även kunnat vara Jordanes svårplacerade Vagoth som rent språkligt är Havsgötar

[Starkodder]

Gällande striden mellan götar och svear vid Hrefnesholt och en fornborg som beskrivs i Beowulf:

nämnde tidigare Torstuna norr om Enköping som en möjlig slagplats. Här finns Korpberget, en fornborg strax intill samt rikligt med fornlämningar i bygden, bland annat en kungshög. En titt i fornsök gav bl a följande gällande denna hög:

I högen vid Torstunaby säges en ryttare med förgylld och guldsmidd rustning vara insatt. Vid "Korsbacken", SV om högen, skall ett envig ha ägt rum mellan 2 kungar, som båda stupade. Den ena blev begravd i högen vid Torstunaby den andra i högen vid Kungshusby(nr25).


Finns även en tingshög vid kyrkan.

[Anders i Uppsala]

Tycker också att Korpberget i Torstuna verkar rimligt. Beowulf anger ju att götarna/geaterna anfaller svearna, inte tvärtom. Dock jagar svearna götarna/geaterna västerut(?) innan de får kontakt igen, så Korpberget bör ha legat i västra Uppland, Västmanland, Närke eller östra Västergötland.

[Tinget]

Nu har diskussionen hamnat helt off topic! Åter till ämnet!

/ Tinget

[Historikus]

jutar, götar, gutar, goter

En svensk lingvist har denne mening om problemet; håber det kan skabe mere enighed. Tinget må undskylde dette ekstra indlæg 'off topic' til en dybere belysning.

Gutar och goter är nog ursprungligen samma ord (och var det i fornisländska), från *gutaniz (nominativ pluralis) eller liknande, som alltså kan vara bildat till noll-stadiet av en rot *geut-. Formen med o beror på a-omljud som är vanligare i västliga dialekter än i östliga. Götar kan då mycket väl vara från ett annat avljudsstadie av samma rot, från en form *gautōz (nom.pl) eller liknande.

Namnet Jutar har diskuterats, och ursprunget är nog lite dunkelt. Man hade möjligen kunnat tänka sig att det kom från ytterligare ett avljudsstadie, från **geut-. Men det finns inget som tyder på att det funnit ett *g i namnet. Jfr fornsvenska iutar, fornisländska Jótar och fornengelska Ēotas, Īotas. Det talar snarare för en stam eut-

Jämför verbet gjuta, isländska gjóta, fornengelska ġēotan, som kommer just av en stam *geut-. Möjligen kommer gutar, goter och götar från samma rot. I vart fall är roten till formen identisk.

Torup-stenen fraThy i Nordjylland fra 970-1020, har i teksten en 'hēmþegi iutis' - dvs. Jutarnes hirdmand.