Beowulfskvädets topografi

[Aksel Villráðe]

Ja Gräslund har ägnat massor med tid på att resonera om ordet Vädur och jämförr sllsköns källor.

Det finns dock två huvudsakliga problem

Först, den gutiska symboliska väduren kan inte spåras längre tillbaka än medeltid, och där representerar det med all tydlighet Guds lamm. Det finns till och med en parallell i Gotiskan som också använder Guds Vädur som synonym.
Gräslund lyckas inte med, och försöker så vitt jag vet knte ens föra den gutiska symbolen längre tillbaka i tiden.

Sen, och mest avgörande, i kvädet i fråga motsvaras inte ordet av fornengelskan ord för vädur. Det blir med andra ord som att säga att svenskans väder oproblematiskt kan ersättas med vädur. Det vore nu en sak om det handkade om teoretisk fornnordiska, men engelskan har ju även från denna tid ett gott underlag.

Jag vill egentligen inte fastna mer i det här för jag är inte själv helt övertygad om resonemanget. Men ovan gör du Gräslunds resonemang inte rättvisa.

Flera sidor ägnas åt just frågan om att särskilja Agnus Dei från skildringar av väduren som en särskild symbol för den gutniska menigheten. Det vill säga ett hornbeprytt får, inte ett lamm utan. Han hänvisar till andras samma hållning i frågan (Lithberg huvudsakligen 1936). Han hänvisar till sigill med ett behornat får utan nimbus med texten: [gutenses signo, christus signato in agno], vilket han översätter ”jag betecknar gutarna, kristus betecknas med lammet”. Han exemplifierar med hornbeprydda får på dopfuntar daterad till 1100-tal. Han gör också ett försök att vidare dra väduren som gutniskt totemdjur till åtminstone 1030 med en hypotes att det faktum att Guta saga lägger högre vikt vid att specificera att Olaf den helige vid sitt besök skänks ”tolv vädurar” medan andra dyrbara gåvor bara benämns som ”andra klenoder” [tolf vethru mith andrum klenatum].

Vidare vill jag också bara konstatera att belägg för [weðera] som ”får” etymologiskt har spårats till 690-talets fornengelska i Kung Ines av Wessexs lagsamling (Bosworth 1882-1896). Uppgiften kommer från Riksarkivets Christian Lovéns kritik av Gräslund i Fornvännen (2019/4).
Kritiken sker dock inte på grundval av att ordet, stavat med [ð], enbart kan beteckna någon betydelse av ”väder”. Han inriktar sig istället på ordets användning för lamm snarare än bagge.

Men, som sagt så är jag inte själv helt övertygad av bokens fulla resonemang, eller ovan angivna. Dock vill jag belysa att det är orättvist att avfärda Gräslund som en vilt fabulerande Tore Gannholm fast med akademisk titel. Särskilt om man inte ens bemödat sig att läsa boken utan förlitar sig på andrahandskällors sammanfattningar.

[Yngwe]

Som sagt tidigare, i ett liv med oändligt med tid skulle jag säkert läsa Gräslund, mwn ett sådant gar vi inte och då får man välja.

Vad gäller horn och lamm och vädur så har vi ägnat otaliga inlägg om det, och det slående är väl just att gotländska lamm har horn. Det skulle alltså i en fullt förståelig kontext kunns vara en lokal variation på lammet, som också då går igen i gotiskan som till och med skriver just guds vädur i precis samma andemening. Men som visat i trådenhar guds lamm ibland horn även i andra kontexter.

Gutes signo, christos signato in agno. I rak översättning, gutarnas tecken, kristus betecknad med lammet. Alltså talspråk, guds lamm är gutarnas tecken. Just formatet, med eller utan gloria, är ett för medeltiden mycket väl känt tecken, den lilla variationen är just hornen, och det finns gotländska exempel där de saknas.

Och det här ser jag som Gräslunds stora brist, han anstränger sig oerhört för att härleda sina så kallade bevis.
Han vrider och vänder och problematiserar på sådant som är allaredan känt för att säga att det behöver inte vara så. Tvivlet som argument. I nästa stycke använder han istället möjligheten som argument, som att vädergötar skulle kunna vara vädursgötar, och med det är han nöjd. Tvivlet lyser med sin frånvaro.

För mig är det tydligt att va.lfri bok om vetenskaplig metodik botde stå först på läslistan, därefter kan man möjligen läsa Gräslund.

Men det är kul att du tar upp tråden igen, ämnet är intressant

[Aksel Villráðe]

Men det är kul att du tar upp tråden igen, ämnet är intressant

Javisst! Kul att få vara med.

Du har inget tips ang. Egil/ongenðio som jag tog upp i ett tidigare inlägg?

[Yngwe]

Men det är kul att du tar upp tråden igen, ämnet är intressant

Javisst! Kul att få vara med.

Du har inget tips ang. Egil/ongenðio som jag tog upp i ett tidigare inlägg?

Nej tyvärr, det har jag inga tips om

[Aksel Villráðe]

@Yngwe

Har de flesta mest aktiva skribenterna i denna tråd lämnat forumet för gott?

[Småland]

Ja det är sorgligt, man väntar på att någon ska argumentera men knappast en endaste hör av sig, varför

[Yngwe]

@Yngwe

Har de flesta mest aktiva skribenterna i denna tråd lämnat forumet för gott?

Det kan jag ju inte svara på. Några har varit tillfälligt avstängda från forumet.

[Yngwe]

Ja det är sorgligt, man väntar på att någon ska argumentera men knappast en endaste hör av sig, varför

Det är vanligt att trådar somnar in för att en tid senare vakna till liv igen.

Tyvärr så är det ofta så att trådarna börjar om från början då det kan vara svårt att ta till sig allt som skrivits.

[Aksel Villráðe]

Tyvärr så är det ofta så att trådarna börjar om från början då det kan vara svårt att ta till sig allt som skrivits.

Det är väl rätt oundvikligt. Det tog mig en vecka att tröska igenom 200 sidor på lediga stunder. Jag förstår att det kan vara tålamodskrävande för de som varit med sedan 2015, men hoppas det tålamodet finns.

[Yngwe]

Full förståelse för att det är så. Samtidigt blir det ju än värre för nästa generation medlemmar, och nånstans där nås väl den kritiska punkten när tråden somnar in...

Det som gjort det vekligt svårt är ju att detta används medvetet för att hindra diskussionens utveckling. Det blir alltså en metod för att hindra oönskade slutsatser....