Skandinaviskt Arkeologiforum

Min kusin berättar från Omberg:
[*]lite om legenderna kring Drottning Omma. I Alvastra Krönikespel inleds spelet med att Omma, då fortfarande en levande kvinna, gråter av sorg efter sin älskare, Jätten Ragel, som störtat utför berget med sin häst då han var på väg till henne. Hon är otröstlig, och avböjer ett frieri från en annan jätte, Blane, trots de mängder med guld han har med sig i hemgift. Istället Kastar hon sig själv utför klippan, för att förvandlas till gudinna och föda ett eget folk...det första folk som kommer till Omberg och som lever där i fred och glädje ända tills asatrons folk kommer med sina krigsgudar. Den andra legenden är lite annorlunda...enligt den levde Omma på berget i tusen år, och hon hade ett ansiktesom en uv. Bifogar den monolog, skriven av Björn Hanell, som jag ibland brukar uppträda med på speciella evenemang på Omberg. Då har jag på mig en skogsgrön skinnklänning, en grå slöja och en heltäckande uvmask.
Jag undrar om drottning Omma verkligen kan ha funnits, och att "omma" kanske var en tittel?

Intressant! Detta är helt nytt för mig.

Här är lite info.
http://humanismkunskap.org/2013/09/03/o ... mma-del-v/

Här nere i Gränna, där vi fortfarande kan se Omberg som en biskvi i norr, så upplever vi också fenomen med dimma. De förekommer i flera former men beror väl alla på att Vättern med sin stora vattenmassa inte hinner med i temperatursvängarna. Ett av fenomenen är också kopplat till en myt, det är när dimman "rinner" i svackorna från sjön Bunn ner till Vättern. Då är det Bunna-tjuren som går ner för att dricka.

Å andra sidan, från mitt håll ser Omberg ut som en rund kulle med en knopp uppepå.... så det är inte så långsökt med en koppling till amning heller.